Vägen till ny mobilitet

"Väginfrastruktur är kärnan i utvecklingen av ny mobilitet, säger Amélie Schäfer, policyansvarig för europeiska och internationella frågor vid Confederation of International Contractors’ Associations (CICA).

Amélie Schäfer ingår i styrgruppen för ”International Benchmark 2020 – New Mobility & Road Infrastructure”, en studie som syftar till att identifiera trender och bistå medlemmarna med tankeunderlag.

Studien, som fokuserar på autonom, uppkopplad och urban mobilitet med låga eller inga utsläpp, drar slutsatsen att ”infrastrukturens roll generellt är underskattad” när det gäller utveckling av ny mobilitet.

När vi pratar om ny mobilitet fokuserar vi ofta på fordons- eller telekommunikationsindustrin, men glömmer bort fundamentet, nämligen väginfrastrukturen, menar Amélie Schäfer.

Speciellt i Europa står vägsektorn inför stora förändringar. 75 % av européerna bor i stadsområden, och av inlandstransporterna står vägarna för mer än tre fjärdedelar av passagerartransporterna och drygt 70% av godstransporterna. Därför spelar vägnätet en viktig roll för att uppfylla klimatmålen och kommer att genomgå stora förändringar med ökade krav som leder till ett behov av bredare kompetenser inom vägsektorn, inklusive hos vägmyndigheterna.

– Hittills har europeiska investeringar främst fokuserat på järnväg. Vägar är dock mer anpassningsbara än järnväg och de flesta transporter kommer att finnas kvar på vägarna under de närmaste 20-30 åren, säger Simon Gianordoli, projektchef på Europeiska unionens Vägförbund (ERF).

Innovativa nav

Studiens huvudbudskap är att underhåll och anpassning av väginfrastrukturen är en förutsättning för utveckling och främjande av ny mobilitet, som i sin tur möjliggör både ekologisk och energimässig växling. Det påvisas också att ”betydande nivåer av offentliga investeringar behövs för att åtfölja denna förändring, särskilt med hjälp av den framtida Återhämtningsplanen för Europa”.

Även om studien analyserar Europa mer i detalj, täcker den i själva verket 20 länder runt om i världen. Erfarenheter från Nord- och Latinamerika samt Asien fungerar främst som referenspunkter från vilka det går att dra lärdomar.

Ur ett internationellt perspektiv är strategierna väl utvecklade i Europa och flera länder har avancerade planer på plats. Under de närmaste åren förväntar sig Simon Gianordoli att det runt om i Europa kommer att växa fram innovativa nav utformade efter världsledande experiment, som i till exempel Nederländerna.

– Gemensamma regler är viktiga för utvecklingen av ny mobilitet och projekten måste vara gränsöverskridande. För till exempel elfordon behövs ett heltäckande europeiskt laddningsnätverk, säger han.

Simon Gianordoli betonar vikten av vägkvalitet och anser att fysisk infrastruktur, underhåll och material med minskad klimatpåverkan bör vara huvudsakligt fokus för vägindustrin framöver. Det inkluderar åtgärder som syftar till att optimera de processer och material som används på vägytor samt livscykeln för sådana material.

– För mig är försämringen av vägunderhållet en av de stora överraskningarna i studien. I speciellt Frankrike finns det ett stort gap mellan kvaliteten på huvudvägar och sekundära vägar, säger han.

Vägarnas flexibilitet

Benchmarkingstudien genomfördes under perioden mars 2019 till mars 2020 och föregick därmed Covid-19-pandemin. En andra fas, med fokus på tio europeiska länder, tar dock hänsyn till utvecklingen av mobilitet och väginfrastruktur som påverkas av pandemin.

Även om situationen har inneburit att planer försenats och åtaganden omförhandlats, kan det i vissa fall också ha påskyndat förändringen.

– Vägarnas flexibilitet tydliggjordes och några av de nya cykelvägar som togs i bruk under pandemin har blivit permanenta, säger Simon Gianordoli. Men vi såg också att kollektivtrafiken i stort sett övergavs.

– Det fick oss att inse vilken enorm uppgift vi står inför, tillägger Amélie Schäfer.